Fem myter kring arbetslösheten & Kränkta arbetslösa.

När jag var på förra SALO mötet, så var det en tjej där som tipsade om att
det hade stått nånting bra i förra numret av "siftidningen", har kollat och
det jag hittade som jag fann intressant var ( bl.a. ) dessa insändare.


Fem myter kring arbetslösheten
( 2005-04-26 )

Myt 1 Regeringen vill få bort arbetslösheten.

Det är inte sant. Regeringen använder i stället arbetslösa
som buffert för att balansera landets inflation.
Det är absurt men definitivt inget skämt.

Bakgrunden är en ekonomisk teori från sextiotalet. Teorin har till och med ett
namn: Nairu. Nairu betyder ”non acceleration-inflation rate of unemployement”.
På svenska heter det ibland ”jämviktsarbetslöshet” eller ”den naturliga
arbetslösheten” eller ”strukturarbetslöshet”. Det här är en teori som
Milton Friedman lanserade på sextiotalet, en teori om att det finns en viss nivå
arbetslöshet som inte får understigas, för då rasar inflationen iväg. Om alltför
många människor har jobb så fungerar nämligen inte arbetsmarknaden som
”marknad”. Företagen tvingas gå med på alltför höga löneökningar om det är
brist på arbetssökande. Regeringen kommer aldrig att vilja få bort arbetslösheten
så länge den håller fast vid Nairuteorin, möjligen sänka arbetslösheten lite grann
ibland, för att sedan höja den, allt efter vad som krävs för att balansera inflationen.

Myt 2 Bättre ekonomi gynnar arbetslösa.

Vi vet ju alla att arbetslösheten är onödig. Vi vet att det finns uppgifter för alla
som i dag inte får anställning, vi känner ju behoven. Det känns nästan löjligt att
påpeka. Vi vet att det finns tusentals saker att göra som inte görs. Allt från skolor
som förstörs, ungar som inte tas om hand, parker som inte vårdas, människor
som vanvårdas. Ändå har vi under 30 år avskedat människor från sådana uppgifter
för att i stället ha dem arbetslösa. Det är märkligt. Och det är därför det finns en nationalekonomi som sliter med att förklara att det märkliga är normalt. Därför
skrivs så många utredningar och därför fylls sidorna med ekonomiska teorier som
alla vill skapa ordning i det absurda.
Men vad föreslår egentligen nationalekonomerna?
Så här kan det låta: Sänker vi skatterna för företagen så minskar arbetslösheten.
Avreglerar vi arbetsmarknaden så försvinner proppen. Ordnar vi lägre löneökningar
här än i utlandet så får vi jobb. Konstigt nog går alla förslagen ut på samma sak:
Att sänker vi lönerna får alla jobb. Som om företagen skulle drivas av idealism
att vilja ge alla arbete…

Myt 3 Arbetslösa ska må bra.

Alla har vi ett jobb att göra. Du som är arbetslös har som jobb att må dåligt.
Det är en nödvändig konsekvens av de styrande ekonomernas teori. För om du mår
bra trots arbetslösheten så förstör du allt. Nöjda och lyckliga arbetslösa är ett hot.
Om du någon gång undrat varför det är så viktigt med låga
arbetslöshetsersättningar så hittar du svaret här.
De låga ersättningarna är nödvändiga för annars fungerar ju inte den arbetssökande
som ”prissänkande” på arbetsmarknaden. Om den som har arbete ska kunna gå
med på lägre lön, eller åtminstone samma lön även om vinsterna stiger, måste
alternativet (arbetslöshet) vara både ekonomiskt och socialt en fasa.
Eller vi kan vända på det. Bara om arbetslösheten är obehaglig, på gränsen till
outhärdlig, kan den arbetssökande acceptera att ständigt söka jobb, gärna till allt
lägre lön, vilket pressar priset på arbetskraft.

Myt 4 Vissa arbetslösa grupper måste prioriteras.

Den senaste tidens myt är att vissa arbetslösa grupper som exempelvis
invandrare och ungdomar måste prioriteras framför andra arbetslösa grupper.
Sanningen är att alla arbetslösa mår lika dåligt av att gå arbetslösa.
Om du heter Svensson eller Abdulla eller något annat spelar ingen roll.
Om du är 20 eller 55 år spelar heller ingen roll. Arbetslösheten är lika svår att bära
för alla och utsikterna att få jobb är i praktiken också lika små för alla (se nästa myt).

Myt 5 Det finns jobb bara man vill arbeta.

Om bara de arbetslösa vill jobba, så minskar arbetslösheten, påstås det.
Detta trots att det enligt statistiken bara för Blekinge (som är ett av de län som
har högst arbetslöshet) visar på över 7 000 arbetslösa och futtiga 70 lediga jobb,
vilket givetvis är löjligt lite jobb och inte på långa vägar kommer att ge ens en
bråkdel av alla arbetslösa arbete. För vem som helst kan räkna ut att dessa
siffror bara ger 1 procent av alla arbetslösa i Blekinge jobb.
När professor Rune Åberg i Umeå undersökte de långtidsarbetslösa visade det sig
att de inte alls var mer passiva än andra. Inte heller var det de som sökte flest jobb
som fick dem. Problemet var ett helt annat. Problemet var just denna uppenbara
sanning som alltid tycks ”glömmas bort” i diskussionerna om arbetslöshet –
att det finns alltför få lediga jobb.

Johnny Åberg,
Karlskrona

---------

Öppet brev till ministern Hans Karlsson:
Ams slösar skatter på att kränka arbetslösa.
( 2005-04-26 )

Jag är en av alla dem som kränks i Aktivitetsgarantin. Därför var det
hoppingivande att höra dig, Hans Karlsson, i tv-programmet Agenda,
förkunna att resurserna hos Ams ska läggas på dem som bäst behöver
dem, inte på dem som kan klara sitt arbetssökande på egen hand.

Med 16 månader kvar till avgångspension blev jag förvånad när jag hamnade i Aktivitetsgarantin. A-kassan kunde ge bidrag i ytterligare 300 dagar om
arbetsförmedlingen (AF) inte kunde erbjuda mig en plats i garantin. Att garantin
skulle kunna ge mig något, samhällsekonomiskt försvarbart, kunde jag inte se.

Efter två månader har jag funnit att garantin med råge förtjänar sitt dåliga rykte.
Det första som händer är att man får lära sig söka jobb. Först när man varit
arbetslös i över ett år, och därmed blivit mindre attraktiv på arbetsmarknaden,
förutsätts man (utan prövning) sakna denna kunskap. Utan individuell bedömning
av annat, som kan förhindra anställning, placeras man i garantin.
Kursen kännetecknas av en strävan att slå ihjäl tiden och slutar minst en timme
före utsatt tid var dag. Olika avbrott tas tacksamt emot som tidsutfyllnad.
Deltagare från under 20 till 64 års ålder blandas. Vissa har mycket att lära, andra
inget. Kursen verkar improviseras fram och inget program delas ut eller visas.
Avsnitten inleds med lite prat av en eller flera lärare/handläggare, varefter slumpvis
indelade gruppmedlemmar, med enorma skillnader i erfarenhet och utbildning,
förväntas gemensamt lösa uppgifter av individuell karaktär. Inte mycket blir gjort.
Terapigrupp. För att göra tiden i aktivitetsgarantin mindre frustrerande, finns i
”mitt” Lärcentrum en ”terapigrupp” om åtta män nära pensionsåldern. Gruppen
ska ordna arbetsplatsbesök för övriga arbetssökande. Vi gjorde avbrott i vår
”viktiga” kurs för besök på kommunens reningsverk. ”Terapigruppen” körde oss
i privata bilar på skattebetalarnas bekostnad. Att kalla reningsverk föga
arbetskraftsintensiva är ett understatement.
En dag besökte vi Malmö Musikteater. Där finns många intressanta arbeten,
sa en av handläggarna. Två medelålders män vägrade att följa med.
De ville leta lediga jobb via dator. Majoriteten av oss som for går snart i pension.
På teatern fick vi veta att antalet scenarbetare kommer att minska.
Nåja, så gick den dan.

Ojämlik behandling. Arbetsförmedlingarna gör av med sina pengar på ett sätt
som om det alltid kommer mer. De som behöver stöd, just när pengarna är slut,
drabbas. När nya pengar tilldelats finns inga begränsningar när det gäller att
utsätta arbetslösa för kränkande behandling genom Aktivitetsgarantin.
I båda lägena utsätts människor för en slumpartad, inhuman behandling ovärdig ett rättssamhälle. Arbetslösa som beviljats ny period hos a-kassan, eller har möjlighet
att beviljas det, sätts i garantin utan hänsyn till snar pensionering. Hur motiveras
att Ams tar över kostnader från a-kassorna? Handlar det om att fylla platser
hos Ams? Vill man visa att man snabbt kan göra av med tilldelade pengar?

Även personalen kränks.
Aktivitetsgarantins brister är inte dess personals fel. Denna är varken bättre eller
sämre än anställda i gemen. Felet är den brist på respekt, för arbetsuppgifterna,
som arbetsgivaren visar. Under en tid var det fel att utsätta dem över 60 för garantin.
Nu tvingas man medverka i kränkande behandling av dem och blir därmed själv kränkt.
Det finns yngre som är positiva till den individuella hjälp de får. Det är ett
anständighetskrav att personalen ges möjlighet, att göra sig själv rättvisa, genom
att göra sina insatser där de gör mest nytta.
Praktikjobb. Arbetslösa med ett eller ett par år kvar till pension, och som inte tros
kunna få ett riktigt arbete, placeras i praktikjobb som borde tillfalla unga och dem med integreringsbehov. Samordning av praktikjobben mellan arbetsförmedlingar sker ej.
Respektlöshet. Ingen i personalen kan motivera att jag deltar i Aktivitetsgarantin.
När jag förklarade att jag kände mig kränkt, fick jag en vink om en plats i
”terapigruppen”. Jag råddes att ”spela med”.

Att pengar slösas på att tvinga in folk i skenaktiviteter, och ytterligare pengar på
att mildra övergreppet, är fullständigt oacceptabelt. Där spelar jag inte med.

I Aktivitetsgarantin har man visat att man inte har något att ge mig.
Genom att hemifrån ha letat upp 112 företag och skickat ansökan till dem, har jag
lika klart visat, att jag klarar mitt jobbsökande på egen hand. Därför skrev jag till
chefen för min förmedling och begärde att bli överförd till a-kassan. Jag ignoreras helt av min förmedling.

Politikernas fel. Ni politiker kan givetvis inte sätta en övre åldersgräns för
deltagande i aktivitetsgarantin, och samtidigt uppmana till senare pensionering.
Men det är rätten till deltagande som inte kan åldersbegränsas.
Tvånget till deltagande måste individanpassas utifrån samhällsekonomi och humanitet.

Säg ifrån Hans Karlsson!
Du säger att mindre resurser ska läggas på oss, som kan klara vårt jobbsökande
på egen hand. Du menar väl inte att vi ska få en än mer meningslös tillvaro i
Aktivitetsgarantin? Vi ska väl få använda de hemdatorer regeringen, så framsynt,
skattesubventionerat? Då sparar Ams pengar och vi, som nu tvingas pendla till
Lärcentrum, slipper självkostnadsdelen av reskostnaden.
Se där, en insats för demokratin!
Du behöver bara proklamera: Budgetansvar ska tas! Arbetslösa ska ha samma
skydd mot kränkande behandling som gäller i arbetslivet! Sedan börjar besparingar
göras och ohälsa minska (medan eventuella utredningar tillsätts).

Lars-Erik Larsson

---------

Bra om arbetslöshet
( 2005-06-01 )
Jag vill tacka två insändarskribenter för bra inlägg om arbetslösheten i nr 5/05.

Den första, skriven av Jonny Åberg, handlade om myter kring arbetslösheten
som politiker och journalister upphöjer till ”sanningar”. Om inte de styrande ser
allvaret i vad som händer på arbetsmarknaden, så kan ”siste man släcka ljuset”
när landet stänger för gott.

Den andra, skriven av Lars-Erik Larsson, handlade om Aktivitetsgarantin.
Garantin är bra på det sättet att den räddar ekonomin från att helt gå till botten.
MEN att sätta in fullvuxna människor med stora kunskaper och erfarenheter på
SAGA kurser, vars enda syfte är att dölja de riktiga arbetslöshetssiffrorna, är rent
ut sagt förnedrande och försenar riktiga åtgärder för att få in fler människor på
arbetsmarknaden.

Ett annat helt fel resonemang är det från de borgerliga partierna:
Sänk ersättningen för de arbetslösa så kommer fler att få jobb, de anser att
ersättningen i dag är för hög och gör att folk inte anser det lönt att söka arbete.
Suck…man blir så trött.

Man kanske inte ska vara så förvånad över politiker och deras syn på sina
medborgare, de lever ju i sin egen skyddade värld, där risken att bli arbetslös är
lika liten som att Norge vinner VM-guld i ishockey.

Roger Lindström

---------

Arbetsförmedlingarna skapar jobb – för företagen
( 2005-06-01 )
En tjänst som kulvertvaktmästare (kör patienter i sängar mellan avdelningar)
på Lunds lasarett söktes av drygt 1 200 personer. En halvtidstjänst som städare i
Lund söktes av drygt 1 300 personer. Man kan på goda grunder anta, att en stor
del av de sökande anvisats av sina arbetsförmedlare att söka tjänsterna.

Säkerligen har en inte obetydlig andel av de sökande genomgått Aktivitetsgarantins
kurs i jobbsökning. Antag att även de övriga skulle ha fått detta ”stöd” att förbättra sina ansökningshandlingar. Hur många fler hade jobben då blivit?

Inga!
Värdet av denna utbildning måste ifrågasättas.

Arbetsförmedlarna känner givetvis en press på sig, att anvisa jobb, även om inga
lämpliga jobb finns. Under hot om avstängning från bidrag, anvisas arbetslösa att
söka jobb som endast en dåre skulle ge dem. Eftersom jag var inköpare för 24 år
sedan anvisades jag att söka en tjänst att som logistikansvarig, direkt under vd,
bygga upp en organisation. Jag kom inte så långt i urvalsprocessen att min pension
om ett år behövde nämnas.

Företag påstås då och då slänga ansökningar olästa. Det låter inte orimligt.
Allt fler köper sig fria från urvalsprocessen, genom att anlita bemanningsföretag,
som väljer ut en kandidat eller förmedlar konsulttjänst.

Trots lagkrav, att lediga tjänster ska meddelas arbetsförmedlingen, sker inte detta.
I stället för att erbjuda arbetsgivarna urval av lämpliga sökande, verkar förmedlarna
för att företagen ”spammas” med ansökningar. Arbetsförmedlingen förtjänar sitt dåliga anseende.

En stor nyhet i tv den 27 april var att många arbetslösa inte är tillräckligt aktiva
i sitt arbetssökande. Är det i stället så att många är realister och inte bara söker
för sökandet skull, annat än i de fall arbetsförmedlingen förmår anvisa jobb att söka?
Tala om för mig hur många jobb jag ska söka per vecka, så ska jag nog klara det utan
att behöva kosta pengar i Aktivitetsgarantin. Företagen kan slumpvis dra de lyckliga
finalisterna bland de i rätt tid inkomna ansökningarna.

Den 28 april berättades i radion om orimligt övertidsuttag bland tjänstemän
motsvarande 20 000 heltidstjänster. Vilken del har en dåligt fungerande
arbetsförmedling i detta missförhållande?

Lars-Erik Larsson