Kunnskap är mackt! (Ja! jag har stavat fel med flit!).

På det fria uppslagsverket på internet www.wikipedia.org, så finns även fria böcker
t.ex.: läroböcker! Den här kan väl vara intressant för en arbetslös, eller hur?
Lagen om arbetslöshetsförsäkring - en praktisk handbok ,
ännu en gång kommer kollegan Håkan med ovärderliga tips!

För jag tycker att, som medborgare överhuvudtaget, men framförallt som arbetslös,
så behöver vi, känna till regelverket, för att se till att våra rättigheter inte kränks!
För att ha bättre förståelse för ovanstående text, så kan det vara bra att även läsa
de lagtexter som länkas till på ovanstående sida, jag lägger länkarna här också.
1997:238 Lag om arbetslöshetsförsäkring, 1997:239 Lag om arbetslöshetskassor
1997:835 Förordning om arbetslöshetsförsäkring,
1997:836 Förordning om arbetslöshetskassor.

Repeterar den här, för jag tycker fortfarande att den är kul!

Passivitetsgaranti: Lagstiftad arbetsmarknadsåtgärd genom a-kassan
som säkerställer att försäkringstagaren sitter still och väntar på jobb.


Något som också kan vara intressant är att det har kommit "larmrapporter":
som lyder: "De arbetslösa söker inte jobb!!!" i fetstil på t.ex. löpsedlar
eller ilsket uttrumpetat i SVTs nyheter. Men jag tycker inte att man måste
vara ett sociologiskt geni som är med i mensa för att fatta att:

I dagens system så finns det inte jobb till alla.......................

Som jag tidigare konstaterat så är syftet med att AF & AMS tvingar de
arbetslösa att söka en massa jobb som de ändå inte kan få, att:
"Sökaktiviteten i denna grupp garanterar att utbudet av arbetskraft blir så stort
som möjligt och att inflationsdrivande löneökningar därigenom kan motverkas"
Dessutom så finns det nu en undersökning som visar att en "hög sökintensitet",
inte gynnar/hjälper den enskilde arbetslöse, mer om detta i artikeln här nedan
och jag har lagt till några artiklar till som kan vara intressanta:


Aktivt sökande ingen garanti för arbete
Svenska Dagbladet 2006-01-20 Anna Danielsson
Sektion: Näringsliv Sida: 46

Arbetslösa som aktivt söker jobb får inte arbete i högre grad än de
som inte söker jobb. - Sökbeteendet påverkar inte sannolikheten
att få jobb, säger forskaren Margareta Bolinder.

De arbetslösa Margareta Bolinder undersökt ägnade i genomsnitt 4,6 timmar
under 14 dagar åt att söka arbete. En del lade ner mycket mer tid, andra sökte
inga jobb alls. Och när hon följde upp vilka arbetslösa som efter ett år fått jobb,
visade det sig att sökintensiteten inte spelade någon roll. De som inte sökt några
jobb alls, fick jobb i lika stor utsträckning som de som sökt många jobb.

- Det kan finnas fler förklaringar till det. En del arbetslösa kan invänta en
återanställning. Det kan också finnas andra arbetslösa som har redan har löfte
om att tillträda en tjänst, säger hon.

Resultatet visar dock, konstaterar hon, att det inte går att automatiskt hävda
att jobbsökande i sig ger resultat.

- Det är uppenbart att jobbsökandet varierar med arbetslöshetsnivån på
den lokala arbetsmarknaden. Ju lägre arbetslöshet, desto högre sökaktivitet.
Däremot finns det inga tecken som tyder på att arbetslösa avstår från att söka
jobb för att de inte vill ha några jobb, säger hon.

Undersökningen är genomförd bland nära 2 600 arbetslösa som fått svara på
frågor om sitt sökbeteende och hur de ser på sannolikheten att få jobb i framtiden.
De arbetslösa intervjuades 1996. Nästan två år senare gjordes en uppföljande
intervju med dem som fortfarande var arbetslösa, drygt 1 800 personer.
Undersökningen ingår i hennes avhandling "Handlingsutrymmets betydelse
för arbetslösas upplevelser, handlingstrategier och jobbchanser" som läggs fram
nästa vecka vid Umeå universitet.

Bland dem som sökte jobb var den vanligaste metoden att ta egna kontakter
med arbetsgivare, enligt undersökningen. Näst vanligast var att använda vänner
och andra kontakter och minst vanligt var det att läsa tidningsannonser.

De arbetslösa har också olika förväntningar på hur hög sannolikheten är att de
ska bryta arbetslösheten, enligt undersökningen. Av de arbetslösa som ingick i
undersökningen var det bara drygt 33 procent som trodde att de skulle få jobb
- vilket också skedde. De fick jobb. Men 56 procent var pessimistiska och trodde
inte att arbetslösheten skulle brytas. De fick inte heller arbete.
Ytterligare en grupp på 10 procent var pessimistisk.
Men i deras fall visade det sig felaktigt, de fick jobb.

- Arbetslösa som värderar arbete högst, lider också mest av att vara utan jobb.
De som upplever sin situation mest betungande är också mest aktiva i
jobbsökandet. Men det betyder inte att de får jobb, säger Margareta Bolinder.

- - - - - - -

Jobben som ännu saknas
Göteborgs-Posten 1 2006-01-29 Sektion: Ledare Sida: 2

Regeringen har anmärkningsvärt svårt att bemästra arbetslösheten
- och frestas därmed att förgylla verklighet och statistik.

Fortfarande går det trögt med jobben på svensk arbetsmarknad. Inför valrörelsen
blir det allt mer besvärande för regeringen. I den situationen blir det frestande
att försöka visa upp en glättad bild. I riksdagens partiledardebatt nyligen
hävdade Göran Persson upprepat att arbetslösheten är på väg ned.

Det var fel.

Regeringen hoppas att arbetslösheten skall börja vända nedåt. Men det är något
annat än hur verkligheten ser ut. Månad för månad visar statistiken att summan
av personer i direkt öppen arbetslöshet och olika former av åtgärder ligger högre
än för motsvarande period ett år tidigare.

Fler står utanför arbetsmarknaden.

Även när det gäller den öppna arbetslösheten - vars siffror ju kan friseras genom
att få in fler personer i tillfälliga åtgärder - är regeringen fortfarande långt från det
mål som sattes upp redan på 1990-talet: högst fyra procent. I veckan pekade
Riksrevisionen på att andra mål missats. Påståendena från regeringen och Ams
om att antalet deltidsarbetslösa minskat med nästan en femtedel från år 2000
visar sig vid närmare granskning vara felaktiga. I själva verket är antalet oförändrat.
Och eftersom Ams inte klarat av att stoppa överutnyttjandet av a-kassan har
kostnaderna fortsatt att öka med ytterligare en miljard kronor till drygt
åtta miljarder kronor. I måndags meddelades att också målet att få ned antalet
långtidsarbetslösa ungdomar misslyckats. Antalet är lika stort som för ett år sedan.
Inte heller satsningen på särskilt anställningsstöd har lyckats. I vårpropositionen
skrev regeringen att en miljard kronor på utökat anställningsstöd skulle ge
ytterligare 10 000 helårsplatser. Men siffror från Ams visar att det bara blivit
3 500 fler platser. En orsak är den nya diffusa satsningen på så kallade plusjobb.
Regeringens olika jobbsatsningar slår helt enkelt ut varandra. Beskrivningen av
dessa olika försök blir samtidigt en god illustration av varför regeringen har så
svårt att notera positiva resultat när det gäller jobben. Insatserna är koncentrerade
till olika typer av rent arbetsmarknadspolitiska åtgärder, av att stärka Ams och att
helst få bort människor från den öppna arbetslöshetsstatistiken.

Möjligheten att genom positiva åtgärder stärka företagsamheten och den
vägen få fram nya och stabila jobb är försutten för den här mandatperioden.

I partiledardebatten var skillnaden tydlig mellan de båda blockens argumentation.
Göran Persson koncentrerade sig på frågan om ersättningen till arbetslösa,
de borgerliga på vikten av att få fram fler varaktiga jobb.

Visst är den ekonomiska tryggheten viktig under en övergångsperiod för den
som blivit arbetslös. Men den verkliga tryggheten ligger i att kunna komma
tillbaka till arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Göran Persson har i en av
socialdemokraternas nyckelfrågor valt ett överraskande passivt upplägg.
Men förklaringen är nog enkel: han har inget annat att komma med.

- - - - - - -

RRV sågar Ams strategi mot deltidsarbetslösheten
Göteborgs-Posten 1 2006-01-28 Pär Düsing Sektion: EkoPol Sida: 68

ARBETSMARKNAD: Försöken att minska deltidsarbetslösheten
har misslyckats. Nu kräver Riksrevisionen tydligare styrning
av Ams och hårdare tryck mot de deltidsarbetslösa.

Riksrevisionen är missnöjd med Ams insatser för att minska deltidsarbetslösheten.
En granskning av insatserna under 2000-2004 resulterar i kritik på flera punkter:
Ams har svårt att påverka arbetsgivarna och kontakterna har varit få.

Efter ett speciellt uppdrag från regeringen minskade deltidsarbetslösheten inom
vård- och omsorgssektorn. Inom övriga områden har andelen heltidstjänster
snarare minskat än ökat. Ams har riktat vissa insatser mot deltidsarbetslösa,
dock utan märkbara resultat. Samtidigt saknas tydliga insatser för de timanställda
som hamnat i skymundan. Riksrevisionen anser att risken för överutnyttjande av
a-kassan bland de deltidsarbetslösa är hög. Vissa insatser för att öka kontrollen
har gjorts, men risken för att a-kassan utnyttjas som inkomstutfyllnad finns kvar.

Ytterligare en kritisk punkt gäller statistiken av deltidsarbetslösheten.
När Ams visar en kraftig minskning pekar SCB på en svag ökning.
Riksrevisionen efterlyser nu att regeringen på ett tydligare sätt styr Ams och att
Ams tar fram en bättre bild av deltidsarbetslösheten så att mer riktade åtgärder
kan sättas in. Kontrollen av att deltidsarbetslösa uppfyller villkoren för a-kassa
måste också bli bättre. Regeringen har i dag ett mycket allmänt formulerat
direktiv till Ams: insatserna ska bidra till att deltids- och timarbetslösheten minskar.
Och Ams har inte vågat att internt sätta upp ett tuffare mål. - Deltidsarbetslösheten
får inte öka. Det är vårt mål, säger Johnny Ahlqvist, direktör på Ams.

Arbetslivsminister Hans Karlsson, som till våren utlovat en proposition om stärkt
rätt till heltid, ville i går inte närmare kommentera Riksrevisionens kritik.
- Jag ska ta till mig det här, sade han i en kommentar till TT. Kommunal är det
fackförbund som i dag har flest deltidsarbetslösa medlemmar - 22 000.
Samtidigt finns 65 000 kommunalare som vill öka sin arbetstid, enligt SCB:s
arbetskraftsundersökningar. - Det stora problemet med deltidsarbetslösheten
ligger inte i brister i hur Ams arbetar utan hos arbetsgivarna, främst kommunerna.
En lag om rätt till heltid skulle fungera pressande mot arbetsgivarna, säger
Tore Haltevoll, Kommunal. Förbundet är dock starkt kritiskt till det
lagförslag heltidsutredningen lade i december.
Tandlöst, tyckte Kommunal.

- - - - - - -

Plusjobben skapar nya orättvisor
Svenska Dagbladet 2006-01-28 Sektion: Ledare Sida: 8

I fjolårets vårproposition avsatte regeringen, vänstern och
miljöpartiet en miljard till ökat anställningsstöd. Stödet skulle
underlätta för långtidsarbetslösa att få anställning.
Hela 10 000 fler årsplatser skulle det bli. Det blev det inte.

Som Ekot rapporterade i går har bara 3 000 personer beviljats anställningsstöd.
Regeringens 20 000 plusjobb antas vara orsaken.

Egentligen överraskades väl ingen av att finansminister Pär Nuder i samma
nyhetsinslag ryckte på axlarna och menade att en Ams-åtgärd tar ut en annan.
Socialdemokraternas ansträngningar att pressa ner den öppna arbetslösheten
går ju till stor del ut på att flytta arbetslösa människor mellan olika staplar och
statistikkolumner. Eller som en arbetsförmedlare i Motala resonerar om
plusjobben i Ams tidning Arbetsmarknaden (1/06): "På ett bräde får de
(förmedlarens kolleger) ut 80 personer och vidare komplicerat är det inte till
skillnad från när den förra stora åtgärdsreformen (friåret) lanserades."

På ett bräde? Får ut?

Problemet med plusjobben, som alltså inte ska vara några riktiga jobb och
varken berättigar till a-kassa eller omfattas av LAS, är inte att de tränger ut
andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. På den punkten har Pär Nuder rätt.
Det allvarliga är att regeringens plusjobbsatsning konkurrerar ut de riktiga jobben.
Ett tydligt exempel på det är de långt framskridna planerna i Maria-Gamla stans
stadsdelsnämnd i Stockholm, att låta plusjobbare utföra diverse servicejobb hos äldre.
Typ hänga gardiner, som statsministern målande beskrev sin plusjobbidé när han
lanserade den i Björkvik.

Men vad politikerna i Maria-Gamla stan, vars stadsdelsordförande är Maria Palme,
tycks ha missat, eller blankt struntar i, är att statsministerns plusjobbare bara får
utföra sådana kvalitetshöjande arbetsuppgifter som inte utförs i dag.
Här går teori och praktik inte ihop.

I stadsdelen Katarina-Sofia arbetar en mycket populär Per Karlsson under namnet
Fixar-Per. För noll kronor i betalning hjälper han pensionärer som har passerat
75-årsstrecket med enklare saker i hemmet (Mitt i Södermalm 17/1). Helt
naturligt vill även politikerna i Maria-Gamla stan kunna erbjuda sina gamla lika fin
service, därav planerna på att låta plusjobbare utjämna orättvisan mellan stadsdelarna.
Planer som stadsdelsnämndens tillförordnade personalchef i går bekräftade för SvD.

I Katarina-Sofia är det stadsdelsnämnden, det vill säga kommunen, som har
anställt och avlönar Fixar-Per för att gratis utföra arbetsuppgifter som andra
annars hade kunnat tjäna sitt levebröd på. Medan lönekostnaden för eventuella
Fixar-Pellar och Fixar-Fior i Maria-Gamla stan i stället kommer att finansieras
över statsbudgeten.

I båda fallen tränger skattefinansierade åtgärder ut riktiga jobb och nya
orättvisor uppstår. Att Fixar-Per med en annan regering och lägre skatt vid
köp av hemnära tjänster hade kunnat vara sin egen, är en annan historia.
Men kanske var det inte konstigt att Göran Persson i förra veckans
partiledardebatt inte berörde plusjobben med ett ord.
Trots att arbetslöshetsminister Hans Karlsson har pekat ut plusjobben som
regeringens allra viktigaste insats mot arbetslösheten.