I'm still Alive!

I'm still Alive!

Long time no see!
Det är nu 1 år och 4 månader = Sexton Månader, sedan jag skrev på denna blogg.

På många sätt har det varit en period, då det har gått utför med Sverige: FRA-Lagen, Regeringens skuldbeläggande och bestraffande av arbetslösa och sjukskrivna: m.m.

Jag har tidigare förbannat bristen på solidaritet och engagemang hos dem:
som HAR arbete - de arbetande, med de som INTE har arbete - de arbetslösa.

MEN - Nu förstår jag bättre, jag har tillbringat ett och ett halvt år med:
Jobba, äta, sova (naturbehov) och inte mycket mer.
På min övriga tid - "fritid" försöker jag hinna/orka med mina uppdrag.
Bl.a. som fritidspolitiker och ideologiska samhälleliga engagemang.

Till och med denna blogg, som jag lagt mycket engagemang i har hamnat
på undantaget - som sagt var 16 månader utan att ha skrivit en rad här.

MEN!
Trots att arbetet tar nästan all energi, så är det bra - jag mår bra.

Att få arbeta, är som jag ser det:
INTE en skyldighet - utan EN MÄNSKLIG RÄTTIGHET!

Hur får man då ett arbete?
Först och främst så rekommenderar jag studier!
Att studera är ett utmärkt sätt att stärka dig som person, men även att förbättra
dina chanser på arbetsmarknaden och/eller som rehabilitering för den som är sjuk.

I andra hand så rekommenderar jag: Sök jobb i Danmark!
Øresunddirekt är en informationstjänst som är en utmärkt resurs!
I Danmark är det arbetstagarens marknad, inte arbetsgivarens som i Sverige.

Min väg till arbete var lång och brokig.
- Efter att ha varit arbetslös under huvuddelen av 12 år.
Otaliga vuxendagis: Å ena sidan - Som
"Learning and teaching" i Malmö - som öppet: Sålde arbetslösa som gratis arbetskraft,
Lernias "Yrkestrappa" som utstuderat försökte bryta ner den arbetslöse psykiskt.

Å andra sidan, aktiviteter där man bemöttes med respekt och hänsyn:
Malmö Folkhögskola - Här fick jag lära mig saker, Ad Astra - Här fick jag stöd,
Praktiska Broar - Genom detta fick jag ett Plusjobb.

Däremellan lyckades jag kämpa mig till att få studera ett år med bibehållen A-kassa, men
det var en strid mot ArbetsFörmedlingen, bla. blev jag skickad till arbetspsykolog mm.

Gick på Bryggeriets Projektledar utbildning 2005-2006, under denna tid
växte mitt självförtroende, men även min frustration över läget i landet.
Eftersom jag tror på devisen: Är du inte en del av lösningen, är du en del av problemet!
Så kände jag att jag måste göra något - Jag blev politiskt aktiv.

Att bli aktiv i Miljöpartiet de Gröna, kändes som att komma hem.
Så mycket som vi står för tycker jag är rätt och riktigt och i linje med de
mänskliga rättigheterna: tex: Vi ska arbeta för att leva, inte leva för att arbeta,
Kortare arbetstid = Om vi delar på det arbete som finns, så får fler arbete. mm.

Sedan fick jag Plusjobb 2006-2007 på Projektet:
Malmö 1692 - ett historiskt projekt, som bl.a. i programmet AutoCAD
skapade en virtuell/tredimensionell datormodell av staden Malmö
som den såg ut för 300 år sedan - år 1692.

MEN - Trots att vi fick ett bra valresultat
(Jag vill passa på att tacka alla er som röstade på mig - tack för förtroendet)
- så förlorade vårt block, Borgarna kom till makten.

Då insåg jag att friår, plusjobb mm. skulle försvinna, så jag började söka annat arbete.
Gick på en jobbmässa med Danska arbetsgivare, där fick jag jobb!

Att jobba i Danmark är helt OK, upplever att det är större gemenskap och mer
engagerade arbetskamrater än på de flesta jobb jag har haft i Sverige.
Anställningstryggheten är närmast obefintligt i Danmark jämfört med Sverige,
MEN!!! Lönen är bättre: 20-40% mer i handen beronde på vad man jobbar med.
Dansk så kallad "flexicurity" tar tid att vänja sig vid, men är nog rätt bra.

FÖR: Anställningstryggheten är närmast obefintligt i Danmark jämfört med
Sverige,men det är osannolikt mycket lättare att få jobb än i Sverige,
det är som natt och dag. Danskarna tar det lite "med en klackspark",
tröttnar jag på detta jobbet, "så står mig tusen åter",arbetsgivarna
flörtar verkligen med de arbetslösa och headhuntar och erbjuder
löneförmåner: På vissa arbetsplatser, dock tyvärr inte på min.

Det är en helt annan arbetsmarknad.
Det är väl det som var det största lyftet för mig: Att slutligen
FÅ ett jobb - Efter att ha varit arbetslös under huvuddelen av 12 år.

Dock måste jag säga att pendlandet suger, eftersom
öresunds-tågen och även Köpenhamns Metro ofta är:
fulla, sena eller krånglar i största allmänhet.
Så kanske blir jag, trots mitt miljöengagemang - Bilist?

(Dock naturligtvis Grön Bilist)